Tennisbanans historia

För den som intresserad av tennis så är tennisbanans historia en både intressant och något annorlunda del av den moderna världens syn på sport. Till skillnad från många andra sporter så är tennis en relativt ny sådan och har fler olika typer av underlag än någon annan sport.

Kortfattat så började tennis som sport under ett annat namn: sphairistikè, vilket är ett grekiskt ord som kan översättas till bollsport. Det var dock ingen grek som uppfann det utan en engelsman vid namn Walter Clopton Wingfield. Wingfield var major i den brittiska armén och var under många år utstationerad utomlands, framförallt i Kina, och han upplevde att det inte fanns något riktigt bra sport för både män och kvinnor som kombinerade träning med frisk luft. Han baserade sin nya sport på den redan existerande inomhussporten real tennis men ändrade något på reglerna och gjorde den till något man utövade på gräsmattor.

Ordet tennis kommer ifrån franskans tenez som betyder “skydda dig” i bemärkelsen “se upp” då man spelade inomhus i något som såg ut som en kombination av tennisbana och squash hall. Bollarna studsade både på golvet och på väggarna, vilket fick spelarna att utropa tenez när de kom emot dem i rasande fart. Wingfields sport blev snart känd som “lawn tenns”, gräsmattetennis, men kallades också för sticky som en förkortning av det grekiska ordet.

Idag finns det fortfarande tennisbanor av gräs men de är relativt sällsynta då de kräver mycket underhållning. Det är istället vanligare med banor av asfalt och cement, som är behandlade på olika vis för att antingen ge dem en hård yta eller en mjukare sådan. Underlaget påverkar både spelet och spelaren då en mjukare yta är snällare mot knän medan en hårdare får bollen att studsa snabbare. Det finns utomhusbanor över hela världen men i kallare länder är det av förklarliga skäl att banorna ligger i tennishallar.